där konsten tar slut
- tar våldet vid.
Lisa ringde vid klockan halv ett (HALV ETT! Inte ens okej tidigt) och berättade att vi ska ut och supa på krogen. Efter tre timmars slit med att duscha, raka benen (drygaste som finns), välja ut kläder och vad för sminkning man ska ha så är jag fortfarande inte nöjd. Man känner sig för fan bara fet och ful och inte fan får jag skjuts heller, fast om jag gnäller tillräckligt hos mors lilla fästman kommer jag nog inte behöva ta bussen. Får vi hoppas.
Fan det här med att se bra ut ger mig bara ångest. Men finally får jag dra på mig rött läppstift och höga klackar och direkt, enligt morsan, ser man ut som en slampa då. Men det är goa gubbar, på min tid har man i alla fall inte permanentat sönder håret så det ser ut som en hjälm. Oh snap! Kaxigt, inte sant? Ja men, vi firar att Ronja får supa med lite konst och fy fan vad jag också vill kunna måla, rita – whatevs.
